Våld - i kärlekens namn.

Postad i: Deep shit

Ikväll har jag sett ”sova med fienden” och ser även just nu på en serie på SVT 2, ifrån Danmark som heter ”våld - i kärlekens namn.”
Jag dras väldigt mycket till dessa serier och filmer även fast de också ger mig extremt mycket rysningar.. ”Sova med fienden” handlar om en kvinna som försöker fly sin man pga våld, manipulation osv medan ”våld - i kärlekens namn” visar utifrån kvinnornas liv och berättelser i kvinnohemmen och vad dom upplevt.
Jag som själv testat bo på kvinnohem, testat misshandel, manipulation och massa mer tycker det är intressant att se på men det är samtidigt så hemskt och man får rysningar i hela kroppen för vissa saker känner man igen så extremt väl utifrån vad man själv testat på.
En kvinna sa dessutom ”Den fruktan jag bar var enorm men instinkten för överlevnad stod högre. Det är egentligen viktigt att vi har kontakt, det är så det ska vara.”
En på boendet nämner att det självklart inte alls är så det ska vara och sedan sitter dom och pratar i flera timmar om hur det inte alls ska vara så som man själv blivit intalad i flera år.
Jag har lärt mig väldigt mycket utav kvinnojourer, poliser, socialstyrelsen (ni vet vart mitt förtroende legat för soc förut men tack satan denna gång), advokater och även filmer och serier.
Folk säger - ”Det är bara att gå. Det är bara att göra slut på relationen.”
Det fungerar dock inte så. Det fungerar faktiskt inte så för 5 öre. Oavsett om ens känslor dött eller vad som helst så är man ständigt hotad, man sover med någon man älskar/älskat som skadar en djupt. Tilliten försvinner och man får en typ utav respekt för denna människa, helt klart FEL SORTS respekt.
Jag tänker mycket på detta och tänker ofta ”jag borde gått när de började” men det gick inte. Jag var extremt kär, ung (16 bast första händelserna) och man vill så innerligt tro på personen. Personen va dessutom den som lagade allt jag råkat ut för i min barndom (misshandel i hemmet som ni säkert läst i min blogg tidigare) och han blev min stöttepelare och helt plötsligt en dag gjorde han samma och orden ”Förlåt, jag kommer aldrig göra om de igen” ekar fortfarande i mitt huvud dagar, nätter, väldigt ofta. Jag drömmer ofta, vaknar i panik, kallsvettas och vill ba få ett avslut på allt. Att ständigt påminnas, jagas av saker som hänt som ekar runt i huvudet medan systemet i Sverige drar en pisseskvätt i pannan på en för ett liv är mindre värt än pengar.
När kommer jag bli hel? När kommer vi bli hela? Hur länge ska vi va rädd för killar, vara rädd för att någon rör sig för snabbt? Vara rädd för att någon helt plötsligt ifrån ingenstans ska ge en en smäll över käften, kasta sig över en, spotta på en eller någonting annat. Som att de inte finns våldtäktsmän, rånare, idioter överlag i världen så man undviker gå ut om nätterna så har man också införskaffat sig någon i sitt hem som ska stampa, spotta och bete sig som en rumpa (o ingen fin rumpa pratar jag om..)
U get the point.. Jag tycker absolut att ni ska se filmen och även serien och sen vara vaksamma mot både män och kvinnor som lever i dessa relationer. Jag tror att det alltid finns tecken man kan se faktiskt. Något borde finnas som är märkligt.
Jag blev grinig mot min familj, mina vänner. Jag drog mig undan folk, träffa aldrig folk utan min pojkvän och började ”skita i saker” och sånt där. Lär er tecken och agera.

  • Postad i: Deep shit

Gillar

Kommentarer