Svar - de börjar alltid så.

Postad i: Vardag.

Fick en fråga förut på min ask och jag får väldigt lika frågor varje dag, antagligen för att skapa reaktioner så varför inte? Eftersom en del eller ganska många vet att jag och även andra tjejer har/kan hamna lite snett i förhållanden och träffa på både fysisk och psykiskt misshandel. Tänkte försöka svara på lite utav det faktiskt och det är väldigt olika för alla tjejer men kan ju åtminstone svara för mig själv.
(Kopierat då det ligger i så jäkla fel ordning på ask så det skulle bara bli fult med så många bilder.)

Frågor :
"Varför stannar tjejer tillsammans med killar som behandlar dom som skräp och slår dom etc?"
"Om en tjej stannar där hon blir illa behandlad så får hon skylla sig själv. :)"
"Om en kille känner att han måste slå eller vara otrogen mot sin tjej så är det ju troligtvis för att hon har förtjänat det."
"Hur tänker man första gången man blir slagen av sin partner? :o"

Jag vet inte riktigt hur en tjej (eller kille) kan skylla sig själv för att den blir misshandlad psykiskt/fysiskt eftersom det inte direkt borde vara okej oavsett hur mycket "anledning" partnern tror att den har men.. Jag förstår att folk som inte suttit där själva, helt omöjligt kan förstå och det kommer du/ni inte göra efter det här heller men kan ju försöka förklara.

När man går in i ett förhållande så är det oftast skit bra i flera månader (ibland flera år.) och man glad för man älskar personen och den är super gullig osv. Helt plötsligt en dag så sitter ni där och tjafsar för att personen kanske varit otrogen eller gjort någonting som du blir väldigt ledsen utav.. Killen/tjejen blir förbannad och har inga svar att ge dig så den slår dig istället och går iväg, den lämnar dig i rummet där du sitter och funderar på vad som precis hände, hur den kunde göra det, om det verkligen hände, vad fan gör du nu och borde jag gå?
Personen kommer in igen, den sätter sig och tittar på dig, kramar dig och säger "jag älskar dig, förlåt jag vet inte vad som hände och jag kommer inte göra om det." Sen börjar den gråta för den ångrar ju sig så otroligt mycket. Den sätter igång en film och sätter sig bredvid dig och håller om dig, pussar dig på pannan precis som om ingenting har hänt. Du sitter fortfarande där och vet inte vad du ska göra, hela kroppen vill bara skaka och du själv vet inte om du vill skrika, gapa eller om du ens borde reagera.
Ja menar..
Han älskar ju mig och han säger ju att han ångrar sig. Han grät till och med så det måste ju faktiskt stämma. Slaget gjorde ju inte direkt ont, mest huvudet som blir förvirrat. Borde jag gå ändå? Eller gör jag fel om jag går eftersom han inte kommer göra om de. Det har han ju sagt..

Dagarna går och man har kastat bort tankarna på det som hände innan. Man mår helt okej igen och ens partner är fruktansvärt gullig igen. Man går fortfarande och funderar på
varför den varit otrogen, varför man inte duger, varför den/dom är bättre, hur den vill att man ska vara, vad man har gjort för fel och vad man kan göra för att ändra det..
Man vill inte riktigt säga något eller fråga någonting för man vet vad som hände sist man frågade. Man blir ledsen, man vill inte se på personen och man vill bara gråta men det går inte...
Den frågar helt plötsligt vad som är fel och ger sig inte förrän man drar upp det igen.. Den svarar med att det är gammalt och att man inte ska dra upp gamla saker för att det är omoget. Eftersom man inte gjort det mot den så verkar den ju inte förstå hur dåligt man mår utav det.

Ju längre tiden går så blir man bara mer o mer hatisk mot personen och man äcklas utav varje ord den säger. Man lämnar den men blir hotad varje dag, alla runt om dig blir hotade, man blir nertryckt och allt blir bara värre o värre. Tillslut går man tillbaka, kanske inte för att man vill utan för att man inte vågar riskera att en själv eller någon som betyder mycket ska bli skadad.
Man mår skit men så fort man säger någonting så får man stryk. Man vänjer sig, man är rädd men man blir van och man börjar helt enkelt skita i allting och bara göra som den säger och vill för att slippa bråken.
Vännerna försvinner för dom alla tycker att den är helt sinnes.. Och dom som inte försvinner lämnar man själv för att det är vad man blivit tillsagd om.
Varje dag blir man utfrågad om man gjort någonting som den inte gillar.. Helt plötsligt får man en anledning att fundera ut vad man gjort i hela sitt liv.. Man kommer inte på någonting så man svarar att man inte gjort någonting. Personen blir förbannad för att den tror att du ljuger, man har säkert gjort någonting men man vill bara dölja det för att man är
värdelös, man är en hora, man förtjänar ingenting.

Man börjar fundera på när allting tar slut, när man ska få bli glad igen, när allting är över, kanske avsluta det själv? Ställer man sig på tågvägen så är det ju liksom snabbt över..
Jag själv valde alkohol. Jag som i flera år undvikit det och varit nykter pga att jag visste vad det orsaka.. Jag drack. Jag drack all alkohol som jag kom åt men mådde fortfarande lika mycket skit.

En flicka får höra redan på dagis ifall hon får en smäll, blir dragen i håret eller ifall en kille är elak att
"kärlek börjar alltid med bråk, om han retas eller slåss så är han kär i dig." Tror folk på riktigt att tjejer ens ska veta hur dom ska hantera situationen? Vi tjejer vet att dom gör fel, vi vet att det inte är fel på oss utan dom och vi vet att vi förtjänar bättre och bara ska gå.. Men hur ska vi hantera allting? Hur ska man låta bli att tänka som man gör och hur ska man våga gå in i någonting annat? Fattar ni hur mycket mod de krävs att vara ensam med en kille efteråt? Spelar ingen roll om de är ens bror, en vän eller en pojkvän.. Hela huvudet snurrar fortfarande flera år efteråt!

Jag kan fortfarande inte tjafsa med en kille utan att vilja rymma. Jag går därifrån eller klickar samtalet och gör allt för att undvika situationen. Jag kan inte ha ett förhållande för jag vet inte hur jag ska bete mig. Hur ska jag vara? Hur ska jag behandla den andra personen? Hur skulle en relation fungera om man inte har både bra och dåliga stunder? Man kan liksom inte rymma ifrån varje motgång som kommer.. Det är också därför jag valt att inte satsa på någon. Jag är inte "hel" och jag litar heller inte på killar.

Så innan ni dömer någon som blivit utsatt.. Sätt dig där själv och känn samma saker vi fått känna.

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer