Sover en stund.

Postad i: Patetiskt!, Deep shit, Vardag.

Lagt mig i sängen för att försöka sova en stund. Åkte ner på stan med mamma för att försöka prata med ungdomsmottagningen men när jag kom fram till dörren så bröt jag ihop. Illamående, hjärtklappning och humörsvängningar.
I säkert två timmar nu så har mitt humör skiftat mellan tårar och ilska. Har världens klump ifrån magen till halsen. Känner pulsen i huvudet och känner mig allmänt konstig.

Jag HATAR det här.
Ska försöka prata med psykologen om att få lite extra hjälp och även se om det finns möjlighet att hon eller någon annan början träna mig.
Jag hatar att vara hemma, älskar att vara ute och umgås med folk men vad händer egentligen? Jo jag klarar inte av det. Samtidigt som jag vet att jag är sjukt stark och kan klara detta så är jag arg på mig själv för att jag lät detta hända..

Dessutom känns de inte som att jag skulle ha "psykiska problem" utan det känns som sjukdomar/skador som kanske måste opereras eller något.

Panikångest, dystymi, agoriafobi och depression visar sig olika från olika personer, de vet jag! Det är bara så svårt för mig då jag känner massor som har "psykiska problem" men vissa saker har dom aldrig känt av?

När jag säger att jag aldrig skulle önska min värsta fiende detta så är det både "lögn"och jävligt sant. Jag skulle faktiskt vilja att alla får testa på psykisk ohälsa en månad för att få veta hur det är. Det låter helt sinnessjukt och elakt då det är för jävligt men många säger "du är lat, inbillning, psykisk ohälsa finns inte." Ni människor... Ni borde få testa detta faktiskt!

Dock är detta så jobbigt, hemskt osv. Jag har en diagnos som är högre självmordsrisk på än vad en vanlig depression har.. Det känns inte bra att veta men jag har en livsglöd som känns helt meningslös just nu men den kommer ändå inte slockna. Diagnosen kan göra att man tydligen kan spontant försöka ta sitt liv som att hoppa framför ett tåg, en buss, en bil osv utan att man tänker på att man vill det. Allt är undermedvetet på något vänster.

Jag har sluppit få någonting sånt och det är inget jag någonsin tänkt släppa in i mitt huvud!
Jag har däremot undrat ifall jag är död, ifall detta liksom är "livet efter livet."
Jag vet förstås att jag lever bland alla andra men ändå känns de som att jag inte gör det.

Man blir helt tom i kroppen och huvudet. Värken man har psykiskt gör ont fysiskt..
Man vet liksom aldrig "är det här riktig värk, är det här farligt? Är det ångest osv som spelar mig spratt?"

I min röstning jag hade i ett inlägg så ville flest människor att jag skulle blogga om psykisk ohälsa! Efter det kom musik, tips, kläder, smink osv och jag har otroligt mycket att säga kring psykisk ohälsa men så mycket som jag aldrig kommer kunna skriva/säga då känslorna känns totalt döda!

Mitt tips till människor.. Är ni deprimerade mer än 5 dagar i streck, sök hjälp! Jag lät det gå mer än ett år och samlade på mig mer än vad jag klarar av..

Har ni några psykiska diagnoser? Någonting?


Gillar

Kommentarer

sandellamanda
sandellamanda,
Adhd asperger depression panikångest bulimi självskadebeteende och antagligen borderline och gad
nouw.com/sandellamanda
MikkizLilja
MikkizLilja,
Vad är borderline och gad? Lite okunnig haha
nouw.com/mikkizlilja
sandellamanda
sandellamanda,
Sök på Google är svårt att förklara :)
nouw.com/sandellamanda