Nu lämnar jag sängen.

Postad i: Vardag.

Har absolut ingen ork att svara folk som skrivit, orkar inte svara dom som ringer, orkar inte titta vad som hänt på telefonen. Det låter som att jag skulle vara sådär sjukt extremt deprimerad men det är jag faktiskt inte. Jag är mer frustrerad över att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra.

Dom flesta vet att jag är en brud som tänker extremt mycket, kanske till och med för mycket. Därför har jag inte ens orkat lämna sängen idag.. Ligger fortfarande härinne i sängen, kramar ena kudden och hör mammas och Kims röster lite lätt utanför rummet. Har inte ens orkar tända lampan, bara ligger här. Visst låter jag deprimerad? Men jag är faktiskt inte det.

Ligger och tänker på positiva saker, saker jag vill, saker som får mig att le och som får mig att känna mig helt otroligt bra.
Det är inte bra att fokusera för mycket på det positiva som ändå inte kommer ske om man nu ska vara ärlig till ca 98% så kommer det aldrig slå in även fast det känns som att jag har allt det där jag vill ha i handen på mig just nu, enda problemet är att jag inte riktigt kan stänga handen helt eller vinka den i rätt balans.

Varje gång jag vaknar, varje gång jag somnar, varje gång jag drömmer, varje gång jag tänker så tänker jag på det enda jag vill ha, precis hur jag vill ha det.
Varje dag förut så somnade jag med ångest, en klump i bröstet som bara gjorde att jag ville gråta när som helst men den klumpen finns inte kvar längre, åtminstone är den betydligt mindre. Mina tankar skapar någon typ utav dröm värld, en värld jag aldrig kommer få. Någonting som jag aldrig kommer se och som heller aldrig kommer bli.
Det är dags för mig att stänga av dom där tankarna, dags att lägga dom sakerna på hyllan innan dom skadar mig mer än allt negativt någonsin gjort.
Jag vet inte hur, var eller när men jag måste försöka nu.

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer