Ni är tillsammans, punkt.

Nu när jag har sådär brist på vad som ska göras eftersom klockan återigen är 03.30, alla sover förutom jag o babe och sen min dotter för hon vaknade nyss, var lite hungrig och försöker nu somna om så tänkte jag att varför inte fortsätta med en trevlig liten text som jag skrev häromdagen. Länk till förra inlägget kommer här
-> 🌸 http://mikkizlilja.se/vem-ar-han-32449910

Efter första gången vi sov ihop så träffades vi väldigt ofta, efter hans jobb, han sov hos mig väldigt ofta och jag var med han ute på fest hos ”hans folk.” Vilket för övrigt var väldigt trevligt. Vi liksom kysstes, lyssna musik, pratade med trevliga människor och hade det super mysigt. Jag var dock nykter den kvällen men lika trevligt för det. Det var också första gången jag berättade för honom att jag älskade honom.
Det var dock inte sådär super romantiskt.. mer skumt!
Det var när jag hade åkt därifrån och jag ba kände ångesten typ över att jag inte hade sagt det men samtidigt ångest över att det ”var för tidigt.” Då jag aldrig sagt ”jag älskar dig” förrän efter 6 månader -> 1 år ungefär och så länge hade det inte gått. De var snapchat som blev boven i dramat. Typ den här texten skicka jag till honom utan att tänka på hur dumt de lät ba ”Jag måste säga en sak som jag tänkte ta förut men glömde..”
han ba ”Va vadå?!” O jag glömde skicka min andra snap.. den låg ba där med låst skärm och jag gick på toa, åt en macka och fastnade i en serie så såg ett avsnitt oså såg ja han hade snapat 2 gånger till ba ”vad menar du?” Och ba ”hallå?” Ni vet när man ser någon ha läst men inte svarar. Typ så blev de.
Jag ba ”Oj förlåt, glömde visst skicka min snap men jag ville bara säga att jag älskar dig, ville helst låta bli för det gått så kort tid.”

Jag var ju helt beredd på att han inte skulle säga samma sak just för att det konstigt nog blev så himla tidigt men han svarade bara ungefär ”Jag älskar dig också :$<3 trodde jag hade gjort något!” Jag tänker ju inte alltid på hur jag skriver saker. Kan låta döds allvarligt och sen ba vara en liten skit grej!

En rolig sak faktiskt. Jag och han var som tillsammans redan från start fast vi liksom inte ville typ säga de själva. De va typ min mamma som ba ”NI ÄR TILLSAMMANS, punkt slut.”
O där efter har vi dragits med varandra.

Självklart är jag jätte rädd för killar som dom flesta vet, jag rycker undan, ja blir tillbakadragen osv. Ibland även mot min pojkvän helt utan anledning vilket är synd. Att killar liksom förstört min tillit till killar.. ja menar även om min kille bara ska sträcka sig ibland efter ett glas framför mig så kan jag hoppa till. Förut ville jag liksom inte säga ba ”Nä men mina ex har slagit mig en del, varit otrogna en del och förstört inprincip hela mitt liv så jag automatiskt dömer dig för att vara en idiot fast jag tycker om dig och du är världens finaste.”

Nu kan jag säga det till honom. Jag kan prata med honom ifall ja skulle rycka till, ifall jag skulle ta illa upp eller ifall jag får ångest över vad som hänt förut. Jag kan ibland bara få ångest, skaka o må piss och han bara kramar om mig och säger ”jag är här för att stanna, vi kommer fixa det här.” Så himla fin! Har ingen rätt att döma honom likt dom för han har visat mig motsatsen helt egentligen men vad gör man när huvudet spökar liksom? Hur ska man bli som förut? När man råkat ut för så mycket men ändå måste spela normal för man vet att alla inte tänkt göra en illa. Så irriterande, så skumt men man har som bara det valet... valet att låta de ta sin tid att läka.. de gick nästan 3 år och jag var inte läkt innan det hände igen.. efter det blev jag förstörd istället. Så sjukt. Så äckligt.

Jag är så himla glad att jag har min fina kille, han jag älskar liksom. Han som får mig somna tryggt, han får mig så himla lycklig och ibland lite irriterad men det är nog ganska vanligt skulle jag tro. ;)

Nu ska jag krypa till sängs och hoppas på några timmar sömn :3

Gillar

Kommentarer