Min hjälte, mitt allt.

Postad i: Vardag.

Idag för 42 år sedan så föddes en brud, en brud jag idag väldigt stolt kan kalla min mamma. Tillsammans har vi gått igenom så mycket negativt men även mycket positivt.
Jag är glad att jag får ha dig som mamma även om jag ibland kan vara riktigt sur på dig för vissa saker.
Du har stöttat mig och räddat mig ur situationer som kunde varit slutet.

Du har suttit med mig och torkat mina tårar över killar som varit svin, du har stöttat mig genom förhör, du har stöttat mig genom soc samtal, du har stöttat och försvarat mig genom 10 år utav psykisk och fysisk misshandel fast det egentligen var du som behövde stöttningen mest.
I alla mina 18 år så har jag bara sett dig gråta 2 gånger, en gång för att mina bröder kanske inte skulle kunna komma och jag vet inte om du minns den andra gången..

Jag var 8 år och du och ditt ex bråkade i köket, han slog dig och skrek riktigt hemska saker om att han skulle sätta kniven i dig. Jag var så jävla rädd.. Jag sprang ner till mitt rum och du sprang efter mig. Du och jag satte oss med ryggen emot min sovrumsdörr.. Jag grät, jag var så jäkla rädd att förlora dig.. Han hade sprungit efter oss, han slog och sparka i dörren. Han skrek massa saker jag inte ens kunde reflektera över. Vi tryckte ryggarna mot dörren ännu hårdare. Du tittade på mig och sa att allting skulle bli bra. Dina tårar började rinna, bara för att jag var så jäkla rädd. Du försökte lugna mig. Du höll om mig och snart hade han äntligen gått upp på övervåningen, kanske för att hämta mer öl, kanske för att prata med mina syskon som satt runt bordet.. Efter ett tag när vi hade lugnat ner oss så gick vi upp på övervåningen, han hade precis lagt sig på soffan där han däckade utav all alkohol..
Vi började städa upp efter honom. Vi kastade alla ölburkar och vi städade upp det han hade kastat omkring..

Det finns så många situationer som du räddat mig men även mina 6 bröder ifrån. Som när han slog min storebror och jag sprang ut på baksidan och sa till dig att han hade fått stryk för att han hade ett vattenglas i sitt rum. Du sprang in och du kastade dig i vägen.
När du nattade min minsta lillebror en kväll så satt alla vi andra vid köksbordet utom dom två stora bröderna. Den största har nästan aldrig funnits med, han bodde hos pappa, han såg inte. Den andra gjorde musik nere på rummet.
Mina små bröder käkade gröt. Jag satt mitt emot •• och drack Sofiero. Vi drack i några timmar och rummet började vingla men jag var van. Han var snabb med att skicka mig i säng innan du kom ut ur sovrummet, allt för att du inte skulle få se.
Jag minns att skolan svajade. Jag hade bra betyg men blev hemskickad ganska ofta på grund utav min "huvudvärk" eller "mensvärk" som egentligen bara var att jag hade supit hela natten..

Ur alla skit situationer i livet så har du alltid visat mig att bättre finns runt hörnet. Du har alltid hjälpt mig/oss.
Du valde att hellre ta skada istället för att se oss få det värsta.
Du har ett hjärta av guld, du är en helt underbar person. Du är min mamma!

Hade jag kunnat hade jag gett dig allt du ville ha, hade gett dig hela universum för att bevisa hur tacksam jag är att både jag, du och mina bröder fortfarande står här på jorden fast att allt känts som att det vore det sista man ville göra..
Du är den finaste människan i min närhet, jag älskar dig otroligt mycket och utan dig skulle jag aldrig ha överlevt.
Tack för att du visade mig att alkoholen var fel väg, tack för att du visade mig att våld inte löser någonting och TACK för att du visat mig vad som egentligen betyder någonting! ❤️

Snart är du förhoppningsvis mormor åt mitt barn, ett barn som jag hoppas ser vilken otrolig människa du är. Jag vet att du kommer bli den mormorn varenda barn önskar sig. 💕 <3

Jag älskar dig otroligt mycket.
Jag hoppas du får en helt underbar 42 årsdag ihop med mig och Lillisen, kanske blir annat planerat också men det märker vi under dagen. Jag önskar dig evig lycka i all framtid. Utan dig vore jag ingenting ❤️

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer