Läkare och framsteg.

Postad i: Vardag.

Har sovit ett tag redan men vaknade utav att jag var så obeskrivligt hungrig, trodde på riktigt jag skulle kräkas utav det men efter lite chips så mådde jag mycket bättre så ska väl fundera på att äta något och sedan krypa ner i badet. :)

Idag/igår var en underbar dag faktiskt även fast jag var trött.
Jag var hos läkaren för att kolla halsen, fick massage, pratade om bebis och la in massa planer. Det var helt underbart att höra "varje gång du kommit hit så har du hållit handen på bröstet, för hjärtat, hyperventilerat och suttit nära soptunnan, druckit sjukt mycket vatten och varit frånvarande MEN idag sitter du bara här, utan problem, svarar på allt man frågar med en sjukt stort leende. Du är påväg att bli bra!"

Jag blev jätte glad och hade inte alls tänkt på hur dålig jag varit tidigare och vilken förändring det faktiskt blivit med hjälp utav mina vänner, nära o kära osv. Jag har verkligen undvikit att träffa människor jag ÄLSKAR att umgås med. När dom frågat ifall jag vill träffas så har jag fått säga nej även fast jag på riktigt velat skrika JA.
Det är helt sinnesjukt.. I nästan ett år har jag bara träffat Max kanske 10-11 personer för att jag fått hjärtklappning bara mamma gått ut 5 minuter med hunden, träffa pappa var sjukt läskigt, åka tåg, åka buss, köpa snus, träffa små barn, se mig själv ibland och när folk knacka på dörren.. Det går inte beskriva hur konstigt begränsat mitt liv varit. Det är fortfarande det lite grann.

Jag och mamma ska troligtvis få besök utav några härliga personer i slutet utav månaden och på riktigt.. Jag har mått piss över det sen jag fick reda på de för typ 1-2 månader sedan men samtidigt är jag jätte glad. Jag vet att första timmarna, första dagen kanske kommer vara sjukt jobbig för mig. Kommer få hjärtklappning, må illa och säkerligen bara rymma med telefonen framför ögonen eller sitta på balkongen oavsett om de snöar, är storm eller va de är MEN jag vet att de släpper. Jag kommer både vara rädd, nervös och må skit om nu min ångest inte är på min sida som den var igår. Man kan ju hoppas men jag vet inte...

Imorgon ska jag iaf bli tvingad att träna lite mer, vilket är bra. Ska nämligen till nästa läkare fast tandläkarn. Tror att allt går bra men ingen är väl bekväm med att någon ska kika en i munnen. Blä ^^

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer