Hur har de påverkat mig?

Postad i: Åsikter

Det finns folk som funderar ibland på varför man skriver om t.ex dåliga saker som hänt på en blogg som är öppen för alla. Jag har själv inte fått frågan förutom utav soc en gång som hade fått inlägget om min uppväxt och varför jag inte litade på dom, skickat till sig. Dom förstod mig och tyckte att jag skulle göra en anmälan både emot dom och personen i fråga.
Utöver det har jag faktiskt aldrig fått klagomål om varför jag delat med mig om det.

Jag personligen tycker att det hjälper både mig men även andra i samma situation. Varför inte uppmärksamma människor som inte förstår varför man gör vissa saker osv?
Folk måste sluta blunda för vad människor faktiskt utsätts för..
Man kan aldrig rå för att man haft en trasig barndom eller att man utsätts för någon som sätter spår hos en på ett dåligt sätt.

Som en del vet så blev jag, min mamma och mina bröder misshandlade både psykiskt och fysiskt under ca 10 år i hemmet. Jag var 13 eller 14 år när vi kom därifrån.
När vi flyttade till Umeå. Några av mina bröder blev dock kvar där men daglig kontakt och de har varit världens liv med soc och poliser och IDAG är det 5 år sedan vi bodde där. Vi har kommit långt på vägen och jag som är uppväxt med att se polisen vandra in o ut genom lägenheten/huset hade aldrig sett någonting annat. Jag kunde skrika halsen av mig för att hellre få stryk istället för min mamma.
Min mamma skyddade alltid oss med sitt liv. Hon åt upp så himla mycket både framför oss och om nätterna. Dom nätterna man låg i sängen och hörde allt. Glasen med alkohol flög hejvilt på övervåningen medan min mamma försökte få personen att sluta dricka varje/varannan dag.

På den tiden visste inte mamma att jag fick sitta där med alkoholen och gå till skolan bakis utan sömn. Min mamma hade ju min relativt nyfödda lillebror (för tidigt född) och behövde natta honom. Ja menar vi var 6 barn, ibland 7 när den största brodern hälsade på. Det kunde vara kaos hemma.
Mina små bröder är fortfarande lite "ärrade" utav allt. För typ 3 år sedan när jag och mitt ex låg o sov så kunde dom springa med saxar o knivar emot både honom och varandra och säga "han gör så, vi får då!" På riktigt.. Ja kunde gå livrädd hemma.. Vem våga sova utan att ha ögonen på glänt? Dom hälsade bara på oss på loven. Jag och mamma bad soc och bup osv om hjälp men fick inte ett skit.. Bup började ta tag i de men "Han" nekade deras hjälp och då fick dom inget göra.
TACK O LOV är dom lite lugnare nu för tiden vad jag vet. Har inte sett dom sen i somras (förutom en som bor här) och då var dom relativt lugna. Bråk blir de alltid. Dom är ju killar i samma ålder och alla ska höras men inte som förra sommaren.. Förra sommaren så bröt nästan ena killen foten på sin bror. Hur som helst så beter dom sig så "för han gör så." Men idag har soc sten koll på dom och även BUP. Tack, de var ju liksom inte en dag försent 😏😏✋🏻

Jag har även blivit misshandlat psykiskt och fysiskt utav ex.
Innan ni reagerar och ba tror att jag hänger ut någon så gör jag faktiskt inte de.. Jag har haft flera förhållanden som kaosat med våld, otrohet, droger osv.
Liksom mitt ena ex trodde han kunde flyga efter en dos och hoppade framför tåget, ett annat ex sitter på kåken efter mordbrand, osv. Vet inte alls vart jag hittat alla men troligtvis extra pris, Ica basic/eldorado eller någonting.

Vad har jag lärt mig utav de här och hur har det påverkat mig?
- Jag tror inte på äktenskap, när någon gifter sig så vet jag att man borde säga grattis och vara glad för deras skull men det enda jag tänker är "nu har du satt dig i skiten."
- jag vet inte vad man gör i en relation eller hur man ska bete sig. Typ.. ska du krama mig eller ska jag få en smäll?
- jag kan heller inte vara ensam med en kille utan att vara nervös. Om en kille sträcker handen kanske för att ta sin snusdosa, ta på sig luvan eller bara gör någon snabbrörelse så hoppar jag till.
- När en kille höjer rösten.. Oavsett om han är arg eller bara skriker till lite med en "mörk röst" så sätter jag automatiskt ner mot väggen med händerna framför ansiktet och blundar stenhårt.
- Om en kille är arg och tar tag i min arm typ för att jag ska lyssna så drar jag. Jag får panik. Jag skiter i om de är fönstret, dörren eller balkongen jag måste hoppa ifrån. Jag drar. 👋🏻

Men framförallt så har jag lärt mig att en människa ALDRIG ska utsättas för det. Jag skulle aldrig tillåta mitt barn, min mamma, någon bror eller någon jag känner att bli utsatt för det.
Jag är en jävligt rädd person efter allt. När mina kompisar skriver typ "ska på dejt med en kille jag skrivit med ett tag."
Jag har mitt ljud igång och går omkring och väntar på ett sms eller ett samtal om att det gick bra. Jag försöker t.o.m ibland att få folk att inte göra så. Jag själv är förbannat dum och träffar killar ibland som jag inte känner.. Men dock för att bevisa för mig själv att min ångest inte existera. Nu är det dock extremt längesedan jag gjorde de men oavsett vad så är det för jäkla dumt att göra något sånt ensam...

Om folk slutade vara så förbannat blinda och tro att de värsta som kan hända är att man tappar tandborsten i toan eller att mobilbatteriet dör på bussen så kanske folk som faktiskt blivit utsatta kan få sitt stöd, få känna sig älskad, hörd eller vad den nu vill/behöver.

Din häst fryser i stallet? Okej, tänk på dom människor som kämpar dagligen med saker som kan avgöra deras liv. Dom människor som inte vet om de är deras sista dag..

Jag är otroligt glad att jag kommit ifrån allt sånt där och mår underbart bra med min dotter. Min dotter lyser upp hela mitt liv och får allt de dåliga som hänt i mitt liv att vara värt de.
Varför ska jag bry mig om allt som hänt tidigare när jag kan vakna breve min dotter och faktiskt ge henne allt de där som jag själv ville ha när jag var liten? Jag är inte miljonär men allt jag kan lova är att min dotter aldrig kommer utsättas för någonting dumt så länge jag lever. Så länge jag fortfarande står upp så kommer jag kämpa för att hon ska få de bättre än jag hade det.

Varför delar vi med oss? Jo vi visar att alla inte växer upp med kronblad under fötterna. Titta ner på oss människor? Det är vi som ska titta ner på er. Er människor som tror att ni är bättre för att ni inte råkat ut för annat än att håret blåst i vinden.
Tack ✌🏽️

  • Postad i: Åsikter

Gillar

Kommentarer

banan
,
Du skriver på ett väldigt bra sätt och det är väldigt intressant att läsa om din uppväxt då det har hänt så många saker. Har du någonsin funderat på att skriva mer om det? Exempelvis som en bok? Jag är säker på att många skulle köpt den, inkl mig själv. Sen tjänar man ju lite extra pengar på det 😊