Förlossningsberättelse.

Postad i: Mammas älskling

Ja men jag har ju fått frågan mycket om jag tänkt berätta om när jag födde och allt det där men har inte haft bra tillfälle för att skriva så mycket då jag varit trött, jag har haft BVC möten o liksom inte funnit tiden till långa inlägg helt enkelt så nu tänkte jag försöka! :)

Den 15/02-2016 (en måndag) drömde jag en sjukt konstig dröm som va sjukt konstig men tydligen hörde den ihop med själva proceduren.. Jag drömde att jag låg och sov och vaknade (i drömmen alltså) och det var blod i hela min säng, jag hade panik men jag hade för ont för att kunna röra mig. Jag försökte ropa på min mamma men jag kunde inte ens prata.

Helt random vaknade jag därefter kl 07.00 och hade ont i magen. Inte sådär "jag dör" ont utan magsjuk ont typ. Mådde illa och kändes som magen hade kraschat totalt (nej jag menar inte att jag sket utan bara skum känsla i magen, typ tom)
Det kom då o då men inte alls så ont.

Tror att klockan var 12.00 när jag ringde min brorsons mamma Ida och sökte typ lite sociala människor för att inte tänka på värken i magen. Hon ba - "jag är i skolan. Vad gör du då? " och jag svarade liksom "nä väntar på mamma för jag har fått värkar så ska väl typ höra av mig till förlossningen." Hon skällde ut mig efter noter och sa att jag skulle höra av mig till dom direkt och sedan bara uppdatera henne. Vi skratta en aning när vi skrev. Jag skicka fule bilder på Facebook chatten och helt ärligt så tror jag att hon tänkte att jag var riktigt dum i huvudet som inte alls stressa typ 😂

Iallafall så sket jag i att åka in då. Försökte hålla mig så länge som möjligt ifrån det och timmarna gick och de kändes mer o mer. Hela dagen var liksom värkar med 5 mins mellanrum.. Hur? (Kom ihåg att dom inte gjorde så ont.)

Tillslut vid 21.30 ungefär så frågade mamma hennes kille ifall han kunde köra oss till förlossningen lite snabbt och det gjorde han direkt efter jobbet så vi kom in 23.00. Jag och mamma möte upp läkarna i dörren och hon säger "behöver du en rullstol?" Jag sa ju liksom nej. Jag var gravid och kunde fortfarande gå även om de gjorde ont? No no no! Testat rullstol på sjukan innan och jag är lat så visst den var bra men samtidigt nej obekväm..

Hur som helst så fick vi gå in direkt i samma mottagningsrum som jag var i första gången jag åkte in och blev inlagd i vecka 34 (33+0 samma dag som bilden däruppe togs😅) där satte dom ett ctg på magen. Alltså ett bälte som mäter bebisens hjärta och mina sammandragningar. Läkarn sa "NU har du ont va?" Vilket jag svarade "Mja ondare än förut." Jag fick mer o mer kramp i magen när jag satt eller gick. Fick lägga mig på gyn stolen och greja. Man är ju tvungen att undersökas i hallongrottan😂😂 Iallafall så hade jag satt på mig en binda hemma IFALL de skulle komma lite fostervatten men möttes istället utav blod men dom brydde sig inte. (Jäkligt ofräscht enligt mig men dom har sett värre XD ) iallafall så låg jag där med benen i luften och fingrar mellanbenen när dom gröpte runt därinne så helt plötsligt fick jag en värk och då var hon tvungen att va helt stilla med fingrarna inuti mig. Jag får alltid någon tanke när dom undersökt mig "Jag kanske kissar på na.." Haha varför skulle man ens? Så jäkla osäkra tankar när de kommer till hallonkompisen 😑😂😂 Hon berättade att min tapp (va de nu är egentligen?) var helt utplånad och jag var öppen 5 cm. "Du kan ju antingen få en spruta så vi stoppar allt eller bara åka hem. Du är förstföderska så det kommer ta minst ett dygn innan du börjar bli redo!"

Jag VÄGRADE åka hem och mamma var vansinnig för hon var så jäkla trött på springandet ut o in dit så mamma sa "vi tänker gå igång de. Vi går runt hela sjukhuset men först ska jag röka och sen tar vi lite kaffe innan vi går!"

Vi gick ut o mamma rökte lite och sedan gick vi in och en barnmorska gav mig ett glas apelsinjuice undertiden hon informerade mig om bedövningar, frågade om pappan till barnet (Léah) skulle komma, ifall jag inte var ifrån Umeå och massa små pratande. Hon sa att hon skulle komma tillbaka en timme senare och då gör vi ny undersökning och allt sånt där bläit. Jag satt redan o gunga med rispåse. Fick ju ont i ryggen som om man typ trilla på svanken men rispåsen hjälpte lite bara.

Klockan 12.30 ungefär kom barnmorskan tillbaka och hämtade mig o mamma. Jag tog med mig juicen och vi började med ctg. Täta sammandragningar på 2 min och lite hårdare/kraftigare men det kände jag själv också fast inte så illa som jag trodde innan. ^^ Sen va de dags med pillande mellanbenen och kisseprov. Gjorde kisseprovet först vilket också kändes rätt nasty när dom skulle ner med fingrarna men handskar på! Får hoppas de va nå jätte bra handskar iallafall 😅

Voilà! 9 cm öppen och fick ett rum ganska så akut. Frågan om rullstol kom igen då jag absolut inte skulle gå dom 50 m ifall jag födde påvägen dit.. Men nej! Jag kan gå! Och de gjorde jag men tid tog de. Typ 10 minuter och jag skämtar seriöst inte.. 😅

Inne på rummet var det dags att träna på att andas i lustgasen men jag ville inte. Då var mina krystvärkar startade men jag sket i dom för mitt vatten hade inte gått och jag hade 1 cm kvar.. 😬

Ungefär klockan 01,30 så undersökte dom och då var sista centimetern borta. Hon hämtade in 2 personal till. Kvinnor som tur va! En student och en läkare som skulle va med ifall de gick illa liksom. Jag la mig på sidan och allt jag ville ha var min jäkla snus men fick inte det då man kunde tappa ner den i lustgasen (min percing försvann där:/ ) Och dessutom kunde man svälja den o blabla men bara stå ut liksom..

Klockan 02.00 tryckte dom vattnet och då övade jag med lustgasen. Jag kunde inte. Fick hjälp av den emellan värkarna. 😂😂 En gång var jävligt läskig för då hade jag lärt mig dendär och då var jag i mina djupa tankar jag brukar ha hemma när jag funderar på saker jag ångrar, saker jag vill ha eller någonting... Det är inget att rekommendera, iallafall inte om de blir för djupt för jag glömde bort o andas o jag hade släppt lustgasen. Mamma knuffa på mig och då flög jag mot rygg och då fick jag luft. Allting bara snurra för att jag inte hade fått någon luft så jag sket i lustgasen i ungefär en kvart (de låter lite men därinne är det fruktansvärt lång tid utan😁) när klockan blev 03.10 så sa barnmorskan "Jag ser den! Den är svart!" Alla mina tankar snurrade så otroligt mycket att jag höll på att kasta lustgasen genom fönstret.. "Vadå svart? Hur är det möjligt?" Frågade jag och svaret jag fick var "fortsätt krysta nu! Du kan ju inte sluta för då åker barnet in igen. Den är svarthårig alltså!" Sen skrattade vi en aning. Jag höll i mammas händer, hon stod i huvudändan och jag försökte väl pressa men undvika att trycka för hårt på mamma. Hon sa bara att jag skulle ta i men jag ville inte.. Inte på henne.. Tillslut tog barnmorskan tag i min fot (alla vet att jag hatar fötter så det var läskigare än allt som hände i hela min fjös) och i ren reflex så skulle jag rycka undan foten men råkade sparka henne. Jag skriker ut "oj förlåt det var verkligen inte meningen! Hur gick det? Gick det bra?!?" Svaret ifrån henne hade jag faktiskt inte väntat mig överhuvudtaget.. "Det ska väl för fan inte du tänka på nu.. Det är ju du som har ont!" Men hon var ju gravid också. Var ju inte meningen att sparka henne i huvudet bara för att jag reagerar dåligt typ.

03.27 skrek min mamma rakt ut "Hah! Det blev en tjej! Va var det jag sa hela tiden?!" Jag var så laddad på min lilla pojk men jag älskar Léah otroligt mycket! Hon är världens mysigaste❤️ barnmorskan la Léah på mitt bröst under ett täcke med en mössa på huvudet. Slutade med att Léah blev lite kall så de första hon gjorde va att kissa på min mage och sedan peka hon finger mot mig.. Undertiden jag o Léah myste så tog mamma bilder och läkarn sydde. Förstföderskor brukar spricka ganska mycket men jag fick sy 1 stygn på ena läppen och 2 st på andra läppen så dom var jätte förvånade.

Läkarna kom in med förlossningsfrukost "firarfrukost" som dom kallar de.. Det var väl inte direkt någon höjdare, jag var inte ens hungrig. Gillade den varma oboyen men resten nä. Jag hade ont i fjösen. Hon frågade "hur mår du? Har du ont?" Vet inte vad dom förväntar sig efter en förlossning men jag sa ba "Jag mår bra men har lite ont i fjösen." Barnmorskan skrattade som tusan (hon är skåning) sedan sa hon bara "Säger ni också fijås därnere? Trodde det bara var vi i Skåne." Jag började bara as garva för att fjös blev fijås. Det lät riktigt fult och kul 😂

06.00 åkte vi upp till BB och där blev det mys en stund bara med blöjbebis. Fantastiskt men att folk säger "Det är så magiskt!" Det tyckte inte jag? Inte för att de gjorde ont eller något men jag måste ha andra saker jag gillar. Jag tycker de är mer magiskt när min mamma säger "vad vill du äta idag?" Bara tanken på att jag får vad jag vill och dessutom flöta.. King😏

Finns inte så mycket mer att säga kanske men ja.. Hon är idag 3 veckor gammal och hon är en utav dom finaste jag vet! ❤️ 16/2❤️

Gillar

Kommentarer

Anna,
Omg så fucking mysig historia ja kanske inte ang den blodiga bindan, att du sparka na i hövve å de grävde i grottan dåråååå men de andra 😜😝
daylife.se/blondina