Du, jag, vi, tillsammans mot PO.

Postad i: Deep shit

Alla vet att vi desperat tjatar hela hösten, hela vintern efter denna underbara vår, den helt sinnessjuka sommaren och värmen och allt vad de innehåller. I år, 2018 bjuder på någon extrem vår som jag förövrigt hoppas stannar lika bra men jag har pollenallergi. Jag tål inte blommor, gräs, halm, hö, buskar, träd, nä jag tål ingenting och i år har det verkligen exploderat..
ögonen svider och rinner, halsen lägger av mitt i samtal så man låter som en tonårspojke, munnen och halsen kliar.. näsan rinner och täpper igen. Hejdå alla lukter, vi ses i vinter! Hejdå synen vi ses till vintern! Hejdå talförmåga, vi ses senare i vinter!
Inte nog med det så blir man väldigt trött utav allergi just för att det påverkar kroppen, andning osv och utöver det så har jag ju min JIA, även kallad juvenil artrit, en ledgångsreumatism som bokstavligt talat tar DÖD på kroppen, orken och allt. Man blir SÅ TRÖTT, orkeslös och matt men varje dag måste man kämpa emot det och det skapar en form utav psykisk ohälsa.. man börjar hata sig själv.. Inte på en liten kant utan mer på en väldigt enorm kant.. Men jag har ju också psykisk ohälsa. Ifall ni minns så gjorde jag ett samarbete med ”Aldrig ensam” där jag berättade om min psykiska ohälsa. Där min panikångest ibland slår över, där min depression alltid påminner om saker som hänt och hur min kropp och mitt psyke väldigt ofta hindrar mig ifrån att leva. Hur rädslan får mig bekväm i andras närvaro och hur jag ofta är orolig över att fara iväg någonstans och allt ska slå slint. Mitt dagliga illamående, mina smärtor, mina skakningar osv. Detta är en del utav mig. Ingenting som varken ska döljas eller som hindrar mig ifrån att leva egentligen. Jag har lärt mig vad jag klarar och jag gör mer o mer för varje dag även om jag väldigt ofta är sjukligt rädd för det.
Ibland är det tufft men väldigt ofta är det bara mitt sätt att säga att saker blir för mycket. Jag har inte haft det lätt alla gånger. Varken på hälsans bit, i hemmet eller med killar.
Jag har testat de mesta på 21 år. Väldigt wierd inlägg faktiskt på min födelsedag men ett väldigt viktigt. Ni följer ju faktiskt mig varje dag och JAG VILL verkligen att ni ska veta vem JAG är.
Vem är tösen bakom texterna, tösen bakom alla kameror m.m? Om vi ska få en kläm på varandra så måste vi ställa varandra frågan men också oss själva. Vem är du? Vem är JAG? Vem VILL du vara? Vem VILL JAG vara? Hur ska VI vara?
För att kunna sätta ett band mellan oss alla så måste vi också öppna våra öron, våra ögon och våra hjärtan för allt runt omkring oss och inte fortsätta stänga in oss och gömma oss för att andra kanske inte gillar oss. Självklart kommer ingen gilla oss ifall vi låtsas att vissa bitar utav oss inte existerar. Det är SÅ VIKTIGT att vara öppen, så viktigt att söka hjälp. Så viktigt att HJÄLPA VARANDRA.

  • Postad i: Deep shit

Gillar

Kommentarer