Diskussion!

Postad i: Vardag.

Sitter vid köksbordet efter en lång diskussion med min mamma. Jag blev så fruktansvärt irriterad och då INTE på henne utan jag diskutera det här med läkare och psykologer.

Läkarna kan inte hitta något fel på mig (dock inte fått svar från MR) och dom antar att det är så kallad "psykisk ohälsa." torgskräck, panikångest och dystymi. För er som inte vet vad detta är så kan jag förklara lite smått och snabbt.

Torgskräck - även kallad "agorafobi" är när man inte kan vara på större platser som t.ex affärer, buss, sjukhus, stan osv. Det är ett stort problem för mig nu för tiden. Jag kan inte ens gå in på Statoil.

Panikångest - det är när dina rädslor kommer i olika händelser för att den inte längre har kontroll över vad du verkligen är rädd för. Alltså du kan få ångest för att du öppnar en brevlåda för kroppen kan inte längre veta ifall det bara är flygrädsla du har. Har man varit ledsen osv en längre period så får man ofta dom här sakerna. Ångest visar sig på olika sätt för alla och mitt är extremt!

Dystymi - kronisk och ständig depression som sitter i som minst i 2 år. Det gör att jag aldrig vet hur jag mår, jag överreagerar och jag tänker det mesta som negativt. Väldigt hög självmordsrisk då man kan va ute och gå och utan att tänka på det så hoppar man framför en buss eller om man skär lök så kan man t.ex bara hugga kniven i magen på sig själv utan att man tänkt göra det. JAG HAR DOCK INTE GJORT NÅGOT MOT MIG SJÄLV SOM TUR ÄR!

För mig så är iaf hela grejen en stor inbillning. För mig existerar inte riktigt psykisk ohälsa även fast jag själv har det. Jag kan tro på andra som har det och verkligen förstå hur dåligt dom mår men jag kan inte förstå mig själv eller få detta till att gå ihop överhuvudtaget. De funkar inte så!

Jag blir liksom irriterad på hur läkare osv kan fastställa saker dom inte vet + arg på mig själv för att jag inte har en aning. Konstigt? Ja extremt!

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer