Jag vet att jag sagt de förut och ja lär säga det igen och igen. Han må va en konstig prick som får mig fundera över hur många hästar han egentligen har i stallet men han har helt klart ett hjärta utav guld. Han skämmer bort mig, inte med bara saker utan också med kärlek.

Om jag har en dålig dag, har ont eller är lite nere så är han där direkt med cola, grejer och sina kramar, hans kramar!

Han får mig lugn och glad även fast livet känns mörkt och orättvist. Han ser mig på ett sätt som ingen sett.
Han stryker mitt hår, masserar mig när smärtan skriker i kroppen, leker med mitt barn, ställer upp för oss, sliter sin rumpa dag ut och dag in för att lära sig allt om min dotter. Han verkligen anstränger sig för att förstå sig på hela processen och han som inte är pappa själv och redan tagit blöjor, smutsiga ansikten, tvätt/bad och gallskrikande nätter och fortfarande står här med ett leende och säger ”ska jag försöka?”
Tror inte det finns ord för att beskriva hur glad och tacksam jag är för att få spendera min tid med honom.

Tjejer säger att en grabb är goals ifall han ger choklad vid mens.. Min grabb måste isåfall vara den bästa någonsin som kommer med godis, cola, nikotin och mys. Han kan ligga i timmar och massera min mage. Han bär mig till soffan, bäddar ner mig och säger ”vill du ha något? Stanna där!” ifall jag städar osv när jag är sjuk eller har riktigt ont.
Han är för fin och för snäll, ibland för hans eget bästa men de har jag sagt i flera år åt honom.
Han är riktigt fint uppfostrad och han utvecklas fortfarande åt rätt håll!

Ikväll medan dottern försökte somna så såg vi film, gick ut på balkongen för 30+ i lägenheten trots fläktar är sinnessjukt.. hur som haver stod vi och kramades på balkongen. Jag trodde han rätta till min halsband jag fick i alla hjärtansdag förrförra året utav min mamma och Leah. När jag titta va han höll på med så såg jag ett guld halsband. Han satte de runt min hals och kysste mig. Halsbandet är i äkta guld och har små stenar med månadsfärger. Våra namn står i de. Det är superfint. Ännu finare när det sitter på kroppen. Jag dog en smula, jag är inte så mycket för sånt där men de var verkligen fint. Jag älskar det! <3

Nu ligger vi här. Han Toksover för att han ska jobba vid 07.00 och jag ligger vaken, kramar hans arm och hoppas på att få sova snart men jag har senadrag i benet faktiskt. Riktigt romantiskt och drygt...

Som ni vet så vill jag i framtiden bo i ett hus med stort garage, trädgård osv helst lite avlägset från stan men med bra förbindelse typ ifall bilen inte fungerar eller sådär.
Skulle vilja ha så mitt barn har eget rum, jag har eget rum (eller aa jag och min kanske blivande sambo. Om nu någon står ut med mig såpass, haha!)
Hur som helst så vet en del människor att jag jobbar och grejar en hel del hemifrån och det tar en hel del plats. Jag har ett rum överfullt med grejer just nu som fortfarande är paketerade och inte används. Har t.o.m dålig koll på vad som finns!

Jag skulle alltså behöva ett arbetsrum, lite större än ett arbetsrum så på gränsen till konferansrum, där jag har plats att arbeta istället för att ha datorer, pärmar, lappar, uträkningar med mera huller om buller i hela huset. Hur nice skulle det vara om man kom hem till någon och ser allt kaos? Kaoset i min ''jobba hemifrån-värld'' är ju absolut ingenting som någon annan behöver bry sig om för det är ju mitt jobb och inte deras.
Därför har jag nu googlat efter något som kanske kan hjälpa mig med detta. Jag kanske säkerligen har en halv händig grabb eller fixar det själv men vem vill ha det ''någorlunda'' när man kan få det perfekt? Ljus, ljud, allt fixat och i ordning för en mindre summa.

Jag har hittat http://www.racopy.se som har jätte bra personal och jätte bra anpassning efter hur man själv önskar det.
Man kan komma med synpunkter, idéer och liksom en förklaring på ett ungefär hur man vill ha det och sedan bolla ihop det till någonting fantastiskt.

Har ni testat dom? Har ni någonting att berätta om dom? Ge mig en liten hint!

Jag tänker tillbaka till sommaren då vi umgicks som mest. Jag hade så himla kul med dig!
Varje gång du frågade om vi skulle träffas, varje gång ditt namn nudda min display, varje gång någon sa ditt namn, varje gång du kramade mig så log jag. Jag ler än idag när jag tänker tillbaka på hur det kunde blivit. Kanske hade vi gjort något bra utav allt, kanske var det aldrig meningen. Kanske gjorde jag rätt som lät henne gå först?

Inatt är mitt hjärta fyllt av saknad och huvudet exploderar utav tankar men jag ler. Jag ler för jag minns hur det är att vara i dina armar. Jag minns när vi satt där mitt i natten på stora vägen och bara garva. Jag var så trött, jag var så nervös. Även fast jag känt dig så länge så blir jag grymt nervös fortfarande när jag hör ditt namn, när du skriver till mig och när mina tankar vandrar. När vi är med varandra så känns det som att hela kroppen ska ge upp, jag blir nervös, jag små skakar och jag ler. Jag antar att fjärilarna i magen från första dagen jag såg dig visst aldrig kommer flyga iväg.

Tänk om jag bara tagit chansen till att göra någonting bra utav allt. Om nätterna håller du mig vaken, om dagarna får du mig att kämpa. Du stöttar mig i alla lägen, du förlåter mig för allt, du är en så grymt bra människa men ibland så har jag bara väldigt svårt att visa vad jag känner, min tacksamhet, ja allt!

I flera timmar har jag legat och tänkt på stunderna vi myste, stunderna då jag släppte henne före, stunderna vi gick omkring och alla första och sista kramar när vi sågs.

Jag vet att ingenting någonsin kommer bli som förut men lova mig en sak.. Lämna aldrig min sida. Du är viktig för mig i både vått och torrt. Jag litar på dig mer än vad jag litar på mig, jag känner mig så trygg med dig.

Allting blir inte riktigt som man tänkt sig men detta sumpade jag.. Allting händer av en anledning? Nej, jag är bara inte smart nog att följa varken mitt hjärta eller det som är bäst för mig. Jag är rädd, jag kanske är trasig men jag vet också att du kan laga mig <3