Varför jag är depp, stressad och aldrig svarar

Postad i: Deep shit

Varit och handlat och precis när vi kom hem så ringde Trazzla till mig och sa "uppe om 3." Det lät lite mer norrländska kan jag lova men någon form utav översättning va de där iaf.
Trazzla och Elin kom upp och hälsade lite snabbt eftersom dom skulle lämna en påse till mamma. Det var trevligt att hälsa på dom igen eftersom de var ett bra tag sedan.

När dom drog så började jag och mamma med maten. Blev chili con carne vilket mamma avskyr kom vi på. Hon hatar nämligen vita bönor (tror att de är vita som är i, haha!)
Fick göra special åt na så hon fick ta mat innan bönorna åkte i.

Vi har städat och packat upp mat så mycket idag att mina knän, mina fingrar, min ryggrad och mina fötter har svullnat och gör förbaskat ont. Kan inte gå ordentligt och böjer jag fingrarna osv så finns de risk att dom låser sig. Då sitter dom fast i 20 min - 1 dag. Mitt knä låste sig visserligen en hel vecka en gång när vi bodde hemma hos mammas ex, innan vi fick veta att jag hade ledproblem. En STOR nackdel.. Är gravid så får inte äta medicinen. Själva graviditeten gör mig ingenting men får inte äta mina mediciner och har ringt specialist MVC och min barnmorska har pratat med dom men dom rekommenderar alvedon, alvedon hjälper inte mot tandvärk ens så hur ska de hjälpa mot vätska i lederna? Graviditet är någonting som tydligen tar MYCKET stryk på kroppen när man har detta. En del får lättare under graviditeten och en del får sjuuuukt mycket svårare. Fy :(

Händer så mycket i mitt liv just nu så att tankarna bara flödar mot att dra täcket över huvudet tills allt blir bra..
Min faster har fått cancer för andra gången, ganska så exakt på hennes årsdag (hon blev friskförklarad för 5år sedan ca) och nu är det tillbaka igen fast i bröstet. Första gången var i lymfkörtlarna eller va det heter, om jag minns rätt.
Mamma ska in till läkarn på onsdag och titta både stroke och cancer + hon har en depression sen hon separera igen. Dock har hon lättare för depression eftersom hon haft en stroke tidigare men ett avbryt på ett förhållande är ju inte lätt när man verkligen älskar någon.
Jag själv har min graviditet, reumates, torgskräck, ångest och tillbaka blickar/minnen om det värsta jag någonsin upplevt. Det är så himla svårt att få ett avslut på det kapitlet.
Från augusti 2014- december 2014 var allt toppen. Jag började bli glad igen, jag mådde bra och sen bara klappa jag ihop på stan när Julia var med mig. Hade jag varit ensam så hade jag aldrig tagit mig hem. Julia värde mig, satt på bussen med mig när hela min kropp skaka o jag ville spy, allt bara snurra. Hon ville till akuten med mig men jag vägrade. Jag sa till henne att jag bara ville hem för att det går över. I själva verket ville jag hellre dö hemma än på sjukhuset tänkte jag. Sen 2 veckor innan julafton har alltså min ångest o torgskräck suttit så det är snart 1 år och jag HATAR den/det/dom.
Mamma rasade strax därefter då mina bröder mådde psykiskt dåligt hos deras far och mamma gick igenom en separation som inte varit de lättaste.. För mycket känslor. Hon fick depression. Det är hemskt att vi alla gjort våra cancer tester, jag själv fick göra samma + drogtester vilket svaret var NEJ på båda.

Allt är bara så himla rörigt just nu och jag är ledsen att jag inte är skit glad, att jag inte bjuder på mig själv, att jag inte skriver mycket, att jag dissar telefonsamtal o sms. JAG ORKAR INTE.
Jag förstår inte, jag vill inte, jag vet inte.

Snälla låt resten av denna månaden vända turen med oss. Åtminstone så mamma, faster och barnet får må bra. Skiter i mitt psykiska just nu men händer det min mamma någonting så kommer inte jag vara här jag är idag..
Tack för mig.

Gillar

Kommentarer