Till de dömande asen

Jag har ibland fått frågan VARFÖR SKRIVER DU MYCKET OM VAD DU RÅKAT UT FÖR? ÄR DET UPPMÄRKSAMHET? ÄR DET CUZZ OF LIKES?
Det mest tragiska är ju faktiskt de människor som tänker så. Hmm varför gör jag det egentligen? Varför är inte jag bara tyst och låter de som varit - vara?

Låt mig säga det här. Utöver att jag har trauma, depression och någon knepig stress jag vissa stunder kan hantera bra, andra inte alls. Grejen är att när jag gör saker, håller mig sysselsatt så är jag inte stressad men när jag är hemma, ligger och vilar eller ba försöker ha tyst runt mig innan ja somnar så känns de som jag är stressad, som att jag är försenad och ba kommer sprängas av myrkryp. Ni kan ta det lugnt, jag har inte gått i väggen. Jag har trauma. Jag vågar erkänna att jag är nervös runt människor, jag vågar säga att jag alltid har klorna ute mot grabbar även mina närmsta vänner och familj. Detta är inte för ”ALLA MÄN ÄR SKIT” för det är dom verkligen inte, en del är underbara och jag har fått mer hjälp och stöd ifrån killar än ifrån tjejer men de sker automatiskt. Jag kan som inte förhindra det. Hur som helst skenade jag iväg nu, jag säger ju att jag älskar att skriva haha!
Utöver dessa saker så känner jag mig väldigt stark, stark i min kamp för att en förändring.

Jag vill berätta min story, inte bara för att jag mår bättre när jag gör det utan också för att jag vet att det hjälpt så jäkla många att våga säga sin egna. Jag har fått så många mail, så många chattar med berättelser ifrån mina läsare som aktivt känner igen sig i det jag skrivit och som aldrig någonsin vågat skriva eller prata om sin. Jag blir glad, inte för att dom/ni råkat ut för något men att ni kan få de ur er. Ifall det ligger och tränger i er så tycker jag absolut att er story ska bli hörd.
Om alla går tysta, hur ska vi få en förändring då?

Är jag rädd att folk ska döma mig? Nej det är jag inte. Folk dömer folk hela tiden och vet ni? Det är inte jag som gjort att jag har trauma, det är han. Jag vet också att jag kan bli frisk, bli fri ifrån alla min inre demoner men det tar tid, de är en lång process och jag försöker verkligen. Jag kliver ur sängen varje morgon, ser mig i spegeln, lämnar mina barn på dagis, går till jobbet, kommer hem, leker med barnen, nattar barn & går och lägger mig.

Vet ni vem som mår bra? Vet ni vem som kommer göra om sina misstag? Vet ni vem som förlorade mest i de stora hela? Den som en gång förstörde mitt eller någon annans liv. Den som utsätter någon för skit, blir dömd, gör om sin skit och mår bra utåt är den som förlorar mest. Den mår inte bra innerst inne, den kommer sitta i en cirkel av negativitet och när du är starkare än något annat lär den vara skrumplig och svag.

Gillar

Kommentarer