Min största hemlighet, även för mig.

Postad i: Vardag.

I detta inlägg kommer jag berätta om någonting som står högt i mina tankar, djupt in i hjärtat och förvirrar mig mest av allt.
Jag är rädd, jag är glad, vafan hände, hur blir de nu?

Jag vet inte om detta är vad jag vill säga eller om detta är det rätta sättet men shit, vad ska jag göra egentligen?
Folk har undrat ett tag varför jag pendlar mellan att må VÄRDELÖST och må helt UNDERBART men finns ingen förklaring, inte ens för mig. En del av er vet vad jag varit med om då jag långt tidigare i min blogg berättat om både min uppväxt och helt förstörande händelser i mitt liv som fortfarande formar mig såpass väl att jag varje gång tittar mig bakom ryggen när jag går ute eller är bland vänner osv men nej. Jag har trott att shit vad jag låter det här äta på mig, jag tillåter mig själv att gå in i den här perioden i mitt liv där jag bara känner mig trött, spysjuk och less på allt men nej.

Jag har gått väldigt långt och jag har själv sett alla förändringar med mig själv och även mamma har förstått att någonting var inte rätt, vad är de här? Vi har kollat upp och vi har fixat och plötsligt slår det oss rätt i ansiktet..
- DU SKA BLI MAMMA. Du har gått väldigt, väldigt långt och det finns fortfarande möjlighet till abort men då blir det en förlossning som vanligt som vi startar igång men barnet är död när du föder den.

ALDRIG blir mitt svar. ALDRIG! Jag blir hellre mamma och genomlider smärtan senare och ser att han/hon mår bra än att gå igenom den nu och veta att dom dödat den och jag har tillåtit det, på det sättet.

När, var och hur jag kommer bli det är absolut ingenting som jag känner att jag vill dra upp ännu i min blogg då jag själv känner att detta är min ensak och ingenting som andra ska behöva bry sig om just nu, vilket jag hoppas att ni accepterar.

Min framtid blir inte som jag planerat. Jag är 18 år och har hela livet framför mig vilket jag fortfarande har bara att det kommer bli barn anpassat. Planeringarna blir annorlunda och det blir en helt annan inställning på allt men jag är nöjd ändå.
Det är fortfarande mitt barn och jag är glad att denna är påväg och att det blir på ett annat sätt än dom flesta kanske får reda på med sina/deras vänners graviditeter.

Söker just nu lägenhet för att inte känna att mamma är något jätte behov nu när jag måste ta hand om mig och den lille. Kan inte längre bara tänka på mig, mamma, pappa och bröderna när jag har ansvar för ett helt liv.

På tal om mamma och pappa så stöttar dom mig bra.
Mamma har varit mycket med " du måste tänka igenom noga då det är en stor och tuff sak och du bara är 18, det är svårt och du måste vara redo."
Pappa sa lite i släng med "det är inte en docka, viktigt du är redo men du kommer klara det, de vet jag."
Orden värmer eftersom dom visar att dom bryr sig så sjukt mycket och jag är jätte glad över det.
Dom precis som jag börjar att vänjas av tanken även fast vi fortfarande är lite "okej, wtf is going on."

Säger väl välkommen till min lilla, lilla bebbe som får sparka och slå i min mage tills den somnar av trötthet :')
Jag själv kommer ta avstånd från frågor, påståenden och alla möjliga saker tills jag mår bättre.

Btw jag har så många kompisar som konstigt nog blivit gravida i samma veva som mig och jag vet att dom bär på sin hemlighet än och nu får ni veta allt om mig här. Ja jag älskar er töser men jag har inte orkat ta allting. Allt blev kaos idag❤️

Pusshej!

  • Postad i: Vardag.

Gillar

Kommentarer

1
1,
Jag vet att du inte vill ha några kommentarer men jag tänkte att jag skulle skriva min rad ändå. Jag tänker inte fråga någonting för det är inte min ensak.

Jag tycker att det är beundransvärt hur du tar tag i det hela. Att du planerar att behålla och ta hand om den och att du flyttar hemifrån. Det visar enormt ansvar och baserat på det, hur det än slutar, så tror jag att det kommer att gå bra.
MikkizLilja
MikkizLilja,
Hej!
Jag tackar jätte mycket för respekten och dina fina ord! Dom värmer väldigt mycket! ❤️
nouw.com/mikkizlilja
IP: 82.99.3.229