Diss!

Postad i: Deep shit, Vardag.

Sitter i väntrummet på sjukhuset för att få hjälp. Det var så att det var möte på jobbet idag och helt plötsligt kände jag att jag höll på att klappa ihop/tuppa av så jag sprang förbi alla ut ur rummet och det låter skit elakt att störa mitt i ett arbetsmöte och tro mig, så jävla hemskt!
Jag gick ner till "min avdelning" och packade upp allt jag kunde och tillslut ramlade jag ihop och satt på golvet. Synen var helt förstörd, allt bara snurra och fingrarna skaka lite.

Detta är "anfall" jag fått när jag varit Depp förut och jag vet att jag inte mår särskilt bra nu heller men jag lyckades iaf få tag på mamma. Hon kom så fort hon kunde och hon fick stötta mig på vägen till sjukhuset. Jag vågade faktiskt inte gå upp i mötes rummet där det satt en 20, säkert mer än 20 personer.. Känner mig så dum men jag får seriöst panik. Känns som jag ska dö varje gång..

Iaf så verkar dom ha ont om personal men vi får se vad dom säger. Symptomen kunde ha med Depp/ångest, diabetes, lågt blodtryck och graviditet att göra. Jag blir seriöst bara så jävla rädd! :(

Min kropp förstör för mig hela tiden..
Allergier, depressioner, ångest, en grej i magen, reumatism och det här.
Jag orkar seriöst inte längre så jag funderar på att bara gräva ner mig på riktigt.

Det finns 3 personer som sett detta hända ordentligt och som har hjälpt mig så sjukt mycket och det är mamma, Ida och mitt ex faktiskt.

Mamma fick bära mig och matkassarna hem från affären och upp för trapporna. De enda jag minns var att hon sa - "du måste försöka följa med mig hem, annars kommer nog någon ringa ambulans."

Ida och jag skulle handla och jag sa att det hände så jag sprang ut ur affären och satte mig och Ida kom ut med en dricka och även fast vi hade bråttom den gången så satt hon ändå med mig på flera olika ställen för att jag inte klara av det.

Med mitt ex så minns jag en gång när vi bråka. Jag tuppade av på golvet och han fick liv i mig tillslut och han satt vid mig så allting kändes ju lite bättre tillslut. Även en annan gång då han spelade och jag låg i sängen och försökte sova. Helt plötsligt slog de till och jag fick super panik. Han hjälpte mig till fönstret och jag satte mig i en stol som han sa åt mig o göra. Han stod framför mig och jag seriöst höll i hans ben med all kraft jag kunde och det var inte till o skryta med den styrkan.. Det kändes tryggare att hålla i honom för det kändes dels som om jag skulle dö och som om jag höll på att falla även fast jag satt ganska rakt osv.

Det är något jag alltid kommer tacka dom för.
Men just nu ska dom fixa "akut tid" för blodprov (sprutor), blodtryck (pump grej) och ultraljud. Jag vet inte vad som händer sen men jag tror jag lägger mitt liv på hyllan ett tag.
Jag vill kunna jobba, gå ute, handla och ha roligt som alla andra utan att saker händer. Jag förstår inte varför jag utsätts för allt..

Hoppas dom hittar "felet" eller va det nu är.

Det har tagit extremt lång tid att skriva det här för jag ser dubbelt och är det lite fel här o var så får det jätte gärna vara så. Jag vill bara hem nu :(

Gillar

Kommentarer